”Ni har väl skidor med er? Det är två meter djup snö fram till kulturarvet!” : En kvalitativ fallstudie om hur Virtual Reality kan bidra till en ökad tillgänglighet för kulturarv.

Kulturarv som exempelvis hällmålningar, artefakter eller historiska byggnader anses som en värdefull tillgång i det svenska samhället och ska vara tillgängligt för alla. Virtual Reality (VR) är en teknisk innovation som kan göra det möjligt för personer att uppleva kulturarv virtuellt, utan något krav på fysisk förflyttning, genom ett par så kallade VR-glasögon. VR erbjuder således nya sätt att presentera och uppleva kulturarv och bidrar till en ökad tillgänglighet till upplevelser, framförallt för personer med en fysisk funktionsnedsättning. Myndigheter i Sverige arbetar ständigt med att förbättra tillgängligheten till kulturarv där den svenska regeringen pekar på att tillgänglighetsarbetet har kommit relativt långt, men att det finns många utmaningar kvar. Tillgänglighet handlar om mer än bara de fysiska aspekterna av en plats. Det behövs en kreativ utveckling kring hur kulturarv kan upplevas och göras mer tillgängliga. Detta genom exempelvis en digital tillgänglighet. Den svenska regeringens proposition angående kulturarvspolitik lyfter att arbetet med tillgänglighet och digitalisering för kulturarv är tydliga prioriteringar inom kulturarvspolitiken. Riksantikvarieämbetet är den myndighet som ska leda och stödja utvecklandet med kulturarv men ställer sig kritiska mot användningen av VR-upplevelser för kulturarv. Denna studie syftar till att få en ökad förståelse hur det digitala verktyget VR kan skapa en ökad tillgänglighet till ett urval av kulturarv i Jämtland/Härjedalen för personer med en fysisk funktionsnedsättning. Studien ämnar även till att identifiera möjligheter och utmaningar kring VR-tekniken för ett urval av verksamheter med och utan en aktiv VR-upplevelse. Vidare syftar studien till att undersöka hur autenticitet kan upplevas olika genom VR. Slutligen ämnar studien även till att övergripande belysa VR-teknikens möjligheter att bidra till den svenska regeringens prioriteringar kring tillgänglighet och digitalisering för kulturarv. Utifrån den insamlade empirin kommer studien diskutera Riksantikvarieämbetets kritiska ställning till VRupplevelser för kulturarv. Studien är formad som en kvalitativ fallstudie där platsobservationer och semi-strukturerade intervjuer har använts för att samla in empiri. Studiens huvudsakliga slutsats visar att VR är ett användbart verktyg att använda för att skapa en ökad tillgänglighet till kulturarv för personer med en fysisk funktionsnedsättning. Autenticiteten för kulturarv som upplevs i VR anses mindre viktigt än att vara entusiastisk till vad tekniken kan erbjuda i ett berättande och tillgänglighetsgörande syfte. 2020-06-08